Historia

Sydafrikas historia domineras av att landet under långa perioder varit en koloni under olika Europeiska länder. Under senare delen av 1990-talet härskade Apartheid i Sydafrika, vilket för lång tid framöver kommer att fortsätta påverka landets historia och utveckling.

1487 seglar Bartolomeu Dias runt Kaphalvön och godahoppsudden får sitt dåvarande namn, “stormarnas udde”.

1652 bosätter sig Holländska bosättare i taffelviken. Efter att ett Holländskt fartyg förlist utanför nuvarande Kapstaden har Ostindiska Kompaniet (VOC) insett vikten av att ha en utpost i området. Holländarna hade inga planer på att kolonisera landet, men i takt med att allt fler Holländska köpmän flyttade till Kapområdet för att göra affärer med VOC började kring 1750 grupper av Holländare även röra sig inåt landet. Dessa grupper av människorna bildade grunden till Boerna, Sydafrikas vita folkgrupp.

1795 invaderas landet av britterna som ville förhindra att godahoppsudden föll i fransmännens händer. Makten var redan vid den här tiden koncentrerad till en vit elit i Kapstaden och i landet fanns ca 25,000 slavar och 20,000 vita nybyggare. Britterna överlät landet till Holländarna 1803 men 1806 invaderade brittiska styrkor på nytt landet som en reaktion på Napoleonkrigen.

Först 1910 blev Sydafrika självständigt från britterna och Sydafrikanska unionen bildades.

Nästan två år senare den 8 januari 1912 bildades ANC av bland annat Pixley ka Seme. 1948 valde Sydafrikas vita befolkning in det boerdominerade Nationalistpartiet i parlamentet som skapade den nya apartheidregimen , ett politiskt system som bygger på segregation mellan olika rasgrupper. 1962 bildades Sydafrikanska Republiken. Apartheid försvann från den politiska arenan i början av 1990-talet då svarta för första gången tilläts rösta, vilket ledde till en jordskredsseger för partiet ANC och dess ledare Nelson Mandela (sedermera Sydafrikas första svarta president, mellan 1994-99).